Efter den mexikanska revolutionen, som blev så blodig och lång att den också kallas ”det mexikanska inbördeskriget”, växte under 1920-talet fram en rörelse med syftet att återförena landet. Detta gjorde man genom att stödja muralmålningar runt om i landet med politiska och sociala budskap, ofta med nationalistisk framtoning.

Under regimen som hade makten innan revolutionen främjades Mexikos konstnärer, men bara sådana konstnärer som imiterade europeisk konst. En av de första konstnärerna som protesterade mot detta var Gerardo Murillo, alias Dr Atl. Han målade med tanken att mexikansk konst borde återspegla verkligheten i Mexiko, och att det är ett samhälle där människor med europeisk härkomst och människor med härkomst från ursprungsbefolkningen samlever. Atl skulle fortsätta måla fram till 1921, och han lärde upp de konstnärer som skulle vara ledande i muralmålningsrörelsen.

Efter revolutionen utsågs José Vasconcelos till utbildningsminister. Det var hans idé att skapa ett statligt finansierat program för väggmålningar för att förmedla revolutionens budskap till folket. En av de bakomliggande orsakerna var att större delen av befolkningen var analfabeter. Således anlitade staten några av landets främsta konstnärer för att skapa dessa väggmålningar. De tre främsta konstnärerna inom rörelsen var Diego Rivera (make till Frida Kahlo), David Alfaro Siqueiros och José Clemente Orozco, som kallas för ”De Stora Tre”. Konstnärerna hade olika stil när de målade, och väggmålningarna är mycket varierade, men konstnärerna hade det gemensamt att de såg konsten som ett sätt att utbilda folket. De fick fria händer med sina målningar, vilket gjorde att man finner spår av marxistiska idéer och klasskamp i deras verk, förutom de tankar om ett återuppbyggt Mexiko och hyllandet av landsbygden och ursprungsbefolkningen som var grundidén bakom programmet. Efter att José Vasconcelos ersatts på sin post drog dock regeringen sig tillbaka från projektet, och mycket av finansieringen kom istället från privata institutioner som banker, teatrar och hotell. Många anser denna förändring vara slutet på den ursprungliga rörelsen.Den mexikanska muralmålningsrörelsen 2

Rörelsen fick dock stort genomslag, och muralmålning har i Mexiko blivit en tradition som man värnar om än idag. Denna tradition har också spridit sig till andra delar av den amerikanska kontinenten, bland annat till USA. Där inspirerade rörelsens konst en annan konströrelse som kallas Chicano, och på detta sätt fortsätter den att utvecklas än idag.